Misslyckats som föräldrar?




Våra läggningsrutiner likaså sovrutiner har alltid varit ganska kassa och besvärliga. Jag vet inte om jag ska säga att vi, när det gäller detta misslyckats som föräldrar? eller vad vi gjort för fel? Vi har försökt med alla möjliga olika metoder för att få tjejerna att somna i sina egna sängar i sitt rum, men det har varit minst sagt knöligt. Phoebe sov aldrig i spjälsängen då hon skrek helt hysteriskt så fort hon hamnade i den, vet inte om hon kände sig instängd i den? Så hon har alltid sovit i vår säng och delat ut sparkar och gärna legat på tvären så vi haft 10 cm var att sova på. Ella däremot somnade länge i sin egna säng på sitt rum helt ensam utan problem, det gör hon inte längre, men hon sover i alla fall i sin säng fast bredvid min säng. Härom kvällen beslutade vi oss för att bära in Phoebes säng i vårt sovrum för att se om hon då kunde sova i sin säng istället för att trängas med oss. Det har hittills gått jättebra, det kanske inte är det mest ultimata och det känns lite som om vi bor på vandrarhem med alla sängar intryckta i samma rum, men bara jag får sova så är jag nöjd.
Vi har även fått bära ner fåtöljen från övervåningen då båda somnar på soffan och jag har tröttnat på att trängas där om kvällarna.

Trevlig kväll och sov gott!
Sovkram

5 kommentarer:

  1. Ingen foreldre gjør noe galt .
    Jeg har 3 barn og ingen av mine barn ville ligge i sine egne senger før de var mellom 11 til 13 år:) de ville bare ikke og følte seg ikke trygge aleine, men plutselig så snudde det helt og fra den ene dagen til den andre så sov de på sine egne rom:)
    Så det kommer helt sikkert:)
    Nydelig puter du har av dyr:)
    Klem Merete

    SvaraRadera
  2. Jag förstår känslan du beskriver, men jag lovar...ni är INTE misslyckade som föräldrar. Förr eller senare sover de i egna sängar på egna rum.
    Vi har trängts med tre barn i sängen i många år. I steg två sov de minsta två i samma säng fast i rummet bredvid vårat och sedan huxflux sov de i egna rum alla tre.
    Så ge det tid bara!
    Hoppas ni får en god natts sömn i ert alldeles egna vardrarhem ♥
    Kram

    SvaraRadera
  3. Det är de flesta föräldrars dilemma. Inte är man misslyckad för det! Men trött ;)

    SvaraRadera
  4. Hejsan!
    Mina tjejer har båda sovit i våra sängar. Vår stora tjej slutade vid sex års ålder när hon själv tyckte lillasyster sparkades för mycket. Lilltjejen som idag är 11år kommer fortfarande till oss emellanåt och vi ligger alltid hos henne en stund när hon ska somna. Jag tror att vissa barn behöver mera närhet/trygghet än andra och då ska man allt ge dem det. En vacker dag känner de sig mogna att sova i sin egen säng. Ni är nog de bästa föräldrar era döttrar kan ha.
    Ha de gott, kram Ing-Britt

    SvaraRadera
  5. Säger som Ezter ...
    "Det är de flesta föräldrars dilemma. Inte är man misslyckad för det! Men trött ;)"

    /Kram

    SvaraRadera