Trender







Så var det det där med trender igen.
Hur ser det ut år 2017? 

Ja vad som står ganska klart och tydligt är att vi lämnar det vita bakom oss och ger oss på mera färg. Och då handlar det inte bara om på kuddar, gardiner mm, utan vi kommer nu även vilja ha färg på väggarna.
Personliga hem. Den där ärvda ljusstaken, tavlan, lampan är Oooo så viktig att plocka fram, eller den där porslinsfiguren, keramikvasen, stråhatten du köpte på resan utomlands.
Närhet till naturen, ljusa träslag, hållbarhet, återvunnet material. Så badar vi i sammet! Sammet på kuddarna, överkast, möblerna, gardiner mm.
Konst, målningar, gärna stora pampiga tavlor som sticker ut. Så nu är det läge att fynda gamla målningar på loppisar, för det finns det gott om!
Det sägs att marmor och mässing nu har gjort sitt. Istället kommer ädelstenar som Agat och Ametist och så blir det krom och silver som tar plats istället.
Stora gröna växter som varit så poppis byts ut mot små växter, gärna i terrarium.
Färger: Det blåa som dominerat 2016 kommer inte att försvinna helt. Men kommer få god konkurrens av grönt, gärna mossgrönt. Jordiga och dova pasteller som mullvad, beige, rosa, rost, grönt.


Det var min lilla Trendrapport.
Kram

Är det trångt i himlen nu?


Man undrar ju om det inte är så att det börjar bli trångt däruppe i himlen nu? 
Som min äldsta dotter sa- "varför är det så många som ska upp dit nu?"
Ja det undrar jag också.
Även denna lille killen fick den 22 januari tyvärr göra resan dit upp. 

Milton

Jag antar att han där uppe samlar på sig av så mycket godhet som det bara går för att sedan använda den för att göra världen bättre på nåt sätt, det måste vara så att det är nån tanke med det i alla fall. Varför annars plåga oss så?
Men till 100% så möttes han där uppe av Wiwi och en alldeles överlycklig Sigge, som älskade Milton så mycket. Alltså, att bara få leka "följa John" med varandra, eller sno varandras "älgar" kunde pågå en hel dag i trädgården.
Sov så gott du goe lille "Milton-Mannen".


*


I fredags på begravningen för Hasse hördes orden-"Varför får inte de goda leva?"
Det var en fin begravning av en så omtyckt och kärleksfull man.
Min tanke efter begravningen när vi alla samlades vid kaffet var;

"Det är verkligen HUVUDPERSONEN som har lämnat oss"





Det är mycket sorg i mångas hjärtan just nu.
Vi saknar de Goda.
/Emma

Löften




Löften.
Löften till sig själv.
Löften till andra.
Är de bra?
De bästa löften är ju såklart de som blir av, de som fullföljs, de som lyckas.
Så jag tror att små löften är det bästa för att lättast fullfölja dem och med stolthet känna att man besegrat dem, fast det egentligen är dig själv du besegrat.

Det är de där stora löftena som skrämmer mig, de där som inkluderar andra människor!

Nyårslöften har vi väl alla uttalat någon gång. 
Jag håller fast vid mitt tidigare, vilket är snittblommor varje fredag, enkelt och vackert. Lyssna på musik varje dag för det ger mig glädje och energi.  Krama och pussa på barnen onödigt mycket varje dag. 
Så ska jag slutföra min utbildning innan 2017 är slut.
Ja just det...så tänkte jag försöka lära mig att spela trummor också, för det verkar ju så jävla "enkelt"!!😬

Små löften va de!
/Emma




8 JANUARI 2017


SÖNDAGEN DEN 8 JANUARI 2017

Drog skuggan över oss, du lämnade oss med en sådan stor tomhet efter dig.
Jag förstår inte...varför ta den bästa från oss? 
DU med ett hjärta så stort och omtänksamt.
Inget kommer någonsin att kännas som vanligt igen, för din stol är tom, din fåtölj är tom, din kökssoffa är tom. Vem ska nu harkla sig sådär långsamt, eller krama en sådär hårt så det nästan knakar lite.
Jag är så glad att fått vara en del av ditt liv, alla dessa minnen du givit mig som alltid kommer finnas kvar.


Ur min dagbok lördagen den 11 april 1994.

"11/4-94
Hasse skulle skoja med mig idag. Han stod och höll mig över räcket och låtsades kasta mig eller släppa mig över räcket. Men så var jag för tung, så vi trillade ner i landet. Jag fick Hasse över mig och hamnade med ansiktet i en rosenbuske och rev upp pannan, ena örat och ena handen. Men det var inte så farligt"

Denna händelse pratade vi om och skrattade över ofta, hur endast dina träskor stod kvar på altanen och vi for över räcket tillsammans. Även sista gången vi sågs hann vi prata om "resan i rosenrabatten" 
och det var värt varenda tagg för att få dela den historien med dig.




Saknad, älskad behåller jag dig i mitt hjärta tills vi ses igen... 
I förväg vill jag att du planterar ett par rosenbuskar där uppe så vi kan ta den där "resan" igen när vi åter ses.




Glömmer dig aldrig
/Emma

Ett liv.






Så var julen slut och det mesta julprylarna bortplockade, jag plockade i och för sig inte fram så mycket pynt men det var ändå en sådan befrielse när jag fick trycka ner de där tomtarna i kartongerna igen.
Jag erkänner...jag tycker mindre och mindre om julen för varje år. Det är riktigt som det sägs att julen är för barnen, och det är bara att inse eländet-jag är fan inget barn längre, vilket även den icke existerande julklappshögen bevisade.

2016 led mot sitt slut och 2017 firades in med dunder och brak, trots det vet jag faktiskt inte om jag sa -Gott nytt år till någon, för något säger mig att detta blir inte ett gott år. Det smärtar mig att ens tänka på det men det lutar åt ett ont år.

Samtidigt får hoppet lysa med små glädjeglimtar, för trots skuggan som tynger går livet vidare...
Så lev, skratta, dansa, sjung, kramas som om dagen vore den sista, som om morgondagen inte fanns.
Du har bara ett liv, om ens det.

Så här kommer en jättestor kram till er alla där ute!
/Emma 

💝