Ella




Nu åker Tomtarna ut...ja, eller ner i källaren snarare.
Vädret gör att julen känns riktigt passé och jag vill bara ha undan det och in med våren istället. Humöret har inte varit på topp då Ella inte är bra och oron ständigt gnager. Efter att ha ringt och tjatat fick jag provsvaren igår, tyvärr kände jag att de var lite "luddiga" och nu funderar vi på att be om nya blodprov (som inte tas via ett stick i fingret).

Jag är så glad för alla kommentarer ni lämnar till mig, allt stöd och era fina ord. Jag blir alldeles varm när jag läser det ni skriver, tyvärr har jag just nu svårt att hinna med och skriva tillbaka till er men ni ska veta att jag läser alla era kommentarer flera gånger om, med stor glädje och tacksamhet. Jag får också veta att många har varit med om något liknande, vilket ger hopp och tröst!
Så tack till er alla:)
Några av er funderade på om knölen kan vara en körtel..... jag hade nog inte oroat mig så mycket för den om den hade suttit på sidan av halsen under öronen och framåt, där körtlarna sitter. Den här knölen sitter mitt fram på halsen precis där nyckelbenen möts, så det verkar inte som det är någon körtel.....fast vad vet jag. Vi har fått tid till ultraljud, då får vi veta säkert vad det är.

Fast i med-och motgångar så rullar ju livet vidare....och för att få mig själv att tänka på annat och hålla modet uppe så har jag ju såklart en massa inredningsprojekt och nya ideér på gång!
Ni ska få se......

Önskar Er alla en fin fredag!
Ellakram!


10 kommentarer:

  1. Skickar iväg lite styrkekramar till er.Usch,för när barnen är sjuka,man älskar ju dom mer än livet självt.Hoppas att det visar att det inte något farligt.Håller ALLA tummar!!!!!;)Kraaaaaaaaam Ulrika

    SvaraRadera
  2. Hoppas att ni så fort som möjligt får göra det där ultraljudet. Sedan tycker jag att du ska kräva att dom förklarar provsvaren så att du förstår eller gå vidare och ta ytterligare prov. Det är tråkigt men det har nästan blivit så man måste "kriga" för sin rätt till vård...
    Styrkekramar

    SvaraRadera
  3. Stå på er! ni måste förstå det som sägs, jag ångrar såå många gånger när jag inte gjort det, oron blir så mycket värre då:(
    Och i efterhand blir man så arg över sig själv att man inte va "jobbig"!
    Varma kramar till er!

    SvaraRadera
  4. Stora KRAMAR till dej,Ella och hela familjen,bra att du försöker tänka på lite annat åxå,ha det så bra,maggan

    SvaraRadera
  5. Usch så jobbigt att läsa detta, men så länge man inget vet så skall man inte tro det värsta. De små liven är ju trots allt så starka. Har ju själv två små så jag förstår den oroliga känslan. Jag hoppas på det bästa av hela mitt hjärta. Många kramar till dig.
    Kram Ann-Sofie

    SvaraRadera
  6. Fy, förstår verkligen din oro. Hoppas verkligen att ni får ett positivt besked omgående.

    Varma stora kramar till er! Therese

    SvaraRadera
  7. Ah vad fin. Hämtar ofta min inspiration härifrån. :D

    SvaraRadera
  8. Usch så jobbigt ni har det nu, känner verkligen med dig. Önskar för er skull att ni snart får reda på vad det är... då är det oftast lättare att gå vidare. Massa styrkekramar till er. Malin

    SvaraRadera
  9. Hej igen:)
    Kika in hos mig om du har lust för jag har något till dig där:)
    Kramar!

    SvaraRadera