Gråten i halsen och tårarna trycker bakom ögonen



Jag sitter med gråten i halsen och tårarna trycker bakom ögonen. Jag hade en hemsk dag på jobbet igår och jag känner en fruktansvärd oro, ängslan, ledsamhet och uppgivenhet, just nu känns det verkligen inte bra alls och jag har svårt att se hur det kommer att bli bra. Allt som jag trott och drömt har liksom ryckts bort under mina fötter, ingenting blev som jag tänkt och det är klart att allt blir väl aldrig som man tänkt....men ingenting, ingenting.....och det finns ingenting jag kan göra, allt står utom min makt. Det känns inte bra att bara vara en liten bricka i ett spel när det handlar om något som man brinner för och betyder något.

Ett arv som sipprar mellan mina fingrar, glider mig ur handen och rinner ut i sanden.

Det här är jag som vänder ut och in på mig själv och skriver av mig mina känslor för att jag måste. Och det är väl klart att det på något sätt löser sig och att hoppet om en bra utgång finns.....men inte idag!

Ta vara på varje stund och stå på er!
Oroskram

15 kommentarer:

  1. Det där låter inte roligt
    hoppas det ordnar sej
    Styrke KRAMAR
    maggan

    SvaraRadera
  2. styrkekramar! om det är till nån liten liten tröst så har jag samma känsla idag av flera orsaker...kram Jessica

    SvaraRadera
  3. Men vännen då....
    /Kramas Om dig!

    SvaraRadera
  4. Hoppas det ordnar sig, det verkar inte vara så bra för dig. Sköt om dig. Kram Mimmi

    SvaraRadera
  5. I det ögonblicket du börjar ge upp,
    tänk på vad det är som har hållit dig uppe så länge...

    vi syns på fredag och tar nya tag/ Ewa

    SvaraRadera
  6. Varme tanker og klemmer!
    Klem Merete

    SvaraRadera
  7. Det låter inte alls bra, jag känner så väl igen mig i känslan att inte längre ha "makt" över vad som händer i sitt eget liv.

    Utan att veta vad du går igenom just nu kan jag bara försöka ge dig lite hopp, förra året var utan tvekan det värsta i mitt liv. Allt gick emot mig, vi förlorade flera familjemedlemmar, jag kastades mellan hopp och förtvivlan på jobbet i ett halvår vilket till slut mynnade ut i att jag fick byta arbetsplats. Trots alla motgångar så känner jag mig idag starkare än någonsin! Man kommer aldrig över att förlora någon närstående men när det gäller jobbet så kom det faktiskt något väldigt bra ut av det, trots att det inte var självvalt. Jag har nu fått möjligheten att utveckla min kompetens och faktiskt avancerat, något som hade varit omöjligt på min tidigare arbetsplats.

    Det jag vill säga är helt enkelt: Trots det svåra du nu går igenom så kommer det så småningom kännas bra igen och du kommer få nya möjligheter och växa som människa! Och jag vet... det sista man vill höra är att det kommer bli bra... Men det blir det.

    Styrkekramar i mängder ♥

    SvaraRadera
  8. Hej!

    Jag följer Din fina blogg men brukar inte skriva kommentarer så ofta. Blir alldeles tagen av ditt inlägg. Vill bara sända mitt stöd och förhoppning att allt löser sig för dej.

    Stor varm styrkekram
    Monika

    SvaraRadera
  9. Skickar en kram iallafall!

    SvaraRadera
  10. Å fy, det där lät inte alls bra och skickar därför lite peppkramar och hoppas det löser sig till något bra ändå trots att du säkerligen inte kan se det så idag.

    Hoppas hoppas

    Kram Teres

    SvaraRadera
  11. Oj, nu undrar jag vad som hänt dig. Livet, skriver av erfarenhet,(titta in på min nya blogg får du se) kan vara väldigt tufft ibland men vi som varit med ett tag (67 år) vet att på något sätt är människan så stark att man faktiskt klarar mer än man för tillfället tror. Vissa saker är långt ifrån lätta men jag hoppas du tar dig igenom detta , vad det nu är som hänt dig. Kram

    SvaraRadera
  12. Känner igen mig så väl i det du skriver utan att veta exakt vad som hänt dig. Jag är på ett sätt i en situation som jag trodde skulle bli på ett sätt visade sig bli på ett helt annat sätt. När du inte har makten att påverka utgången är det extra frustrerande, att vara i händerna på andras beslut (som man inte alltid vet vad de blir) skapar väldigt mycket oro. Jag skickar värme och styrkekramar till dig! Kram Ester

    SvaraRadera
  13. Men du ... Det låter inte alls bra, jag hoppas verkligen att allt ordnar sig vad det än är. Många styrkekramar från mig,

    Jenny

    SvaraRadera
  14. Jag läser din blogg och kommenterar aldrig, men nu måste jag skriva att jag blir deppig för din skull... Vad har hänt?
    Varma kramar <3 från Mia

    SvaraRadera
  15. Så tråkigt att läsa att du mår dåligt! Det är en hemsk känsla det där man absolut inte kan göra något för att påverka något! Man kan få ångest för mindre än så!
    Hoppas du kommer må bra snart igen och att det på något vis kommer att gå din väg.
    Stor kram Jennie

    SvaraRadera