SÖNDAGEN DEN 8 JANUARI 2017
Drog skuggan över oss, du lämnade oss med en sådan stor tomhet efter dig.
Jag förstår inte...varför ta den bästa från oss?
DU med ett hjärta så stort och omtänksamt.
Inget kommer någonsin att kännas som vanligt igen, för din stol är tom, din fåtölj är tom, din kökssoffa är tom. Vem ska nu harkla sig sådär långsamt, eller krama en sådär hårt så det nästan knakar lite.
Jag är så glad att fått vara en del av ditt liv, alla dessa minnen du givit mig som alltid kommer finnas kvar.
Ur min dagbok lördagen den 11 april 1994.
"11/4-94
Hasse skulle skoja med mig idag. Han stod och höll mig över räcket och låtsades kasta mig eller släppa mig över räcket. Men så var jag för tung, så vi trillade ner i landet. Jag fick Hasse över mig och hamnade med ansiktet i en rosenbuske och rev upp pannan, ena örat och ena handen. Men det var inte så farligt"
Denna händelse pratade vi om och skrattade över ofta, hur endast dina träskor stod kvar på altanen och vi for över räcket tillsammans. Även sista gången vi sågs hann vi prata om "resan i rosenrabatten"
och det var värt varenda tagg för att få dela den historien med dig.
Saknad, älskad behåller jag dig i mitt hjärta tills vi ses igen...
I förväg vill jag att du planterar ett par rosenbuskar där uppe så vi kan ta den där "resan" igen när vi åter ses.
Glömmer dig aldrig
/Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar